Låt oss färdas tillbaka till tolvslaget 1999-2000. Det stora hotet då var milleniebuggen vilket skulle förgöra civilisationen som vi kände den. Tio år senare vet vi att det skulle bli mycket värre än så. Det var inte tekniken som inte bedrog oss, det var den goda smaken. Politisk, kulturellt, ekologiskt och inte minst modemässigt, på alla plan blev 2000-talet en stor antiklimax. Idag vet vi inte längre vilket hot vi skall välja som det största: klimatet, terrorismen, ironiska t-shirts, kärnvapen, Foppatofflor eller multiresistenta bakterier bara för att nämna några.
Den enda vettiga frågan som återstår den modemedvetne nu är: Vad ska jag ha på mig när jag dör? Svaret är inte självklart. En möjlighet är att situationen utvecklar sig i en Waterworld eller Mad Max riktning i vilket fall det moderiktiga skulle vara någon form av läderväst. En annan är att vi rör oss mot en mer Johnny Mnemonic-artad framtid då kostymen fortfarande kommer vara intressant. En Ultraviolet liknande utveckling kommer däremot att kräva det yttersta av den stilfulle då munskydd är en svår accessoar kombinera. Misstänker man att vi går mot någon slags Matrix-liknande framtid är frågan om det inte är bättre att ta livet av sig med en gång för att slippa uppleva allt det innebär av skinnrockar och dreadlocks.
Aldrig tidigare har repliken från Pretty Boy Romano varit mer aktuellt:
"I wanna live fast, die young and leave a beautiful corpse".
Gott nytt
CLS-redaktionen
*Charles lilla svartas observanta läsare har påpekat att vocoder knappast är ett 00-talsfenomen. Vederstyggelsen som eftersöktes kallas autotune altenativt cher-effekten. Tack till Uzi, discipel of time and space, som påtalade detta.


